God morgon! Det är så härligt med jullov, alla vilar samtidigt, kollar på serier och åker pulka. Äter massa mat och gör ingenting stort. Här kommer några bilder från juldagarna ↓

Strax innan jul gjorde jag den här goda frukosten, den kommer upp som recept i eftermiddag om allt går som det ska!

Selfie från julafton framför mammas gran. Det är sällan jag har rött läppstift nu för tiden. Det blir festligare så.

Älskade kombinationen rödglittrigt nagellack, min gröna ring och vit ballongärm till jul.

Mammas julgran är så fin med den hängande lamettaglittret. Undrar om jag ska göra så nästa år? Fast då kanske man inte kan ha lika många kulor som jag gillar? Att det liksom blir föör plottrigt. Hehe.

Andrea var så fin i sina pärlor. Många frågar om hon har Instagram etc. Nope. Hon är den hemligaste människan. Men om ni gillar hennes stil så kan ni följa henne på Pinterest här! Den uppdaterar hon dagligen nämligen.

Juldagsfrukost hemma. Mannagrynsgröt, färskpressad apelsinjuice, kaffe och ägg.

Framför vår fina fina gran. Den får fem av fem i år.

Och här kommer några julklappar som jag fick!

En pärlbroderad och supergammal väska, en necessär från Svenskt tenn, två sidenscarves att ha i håret och glittriga 70-talsskor.

En vacker kanna från Skansen och det ombloggade CC serumet från by Terry som doftar ros och ger gnistrande hy.

Plus alla avsnitt av Poirot som någonsin gjort! Jag antar att Pontus tyckt synd om mig när jag sitter där med små pixliga rutor på Youtube, haha. Man kan säga att mellandagarna är gjorda!

Vacker väska va! Hur gammal kan den vara tror ni? Jag gissar 1920-tal.

Skorna sitter som en smäck.

Och just det, jag fick en till enorm vit karaff att ha som vas på Gotland. Så fin med en enorm brokig sommarbukett i. Ska komma ihåg den dagen när jag får stoppa i en egenplockad sån i den. Att nu är det sommar igen och att den faktiskt kom även i år.

Goood morgon! Åh. Jag har nog aldrig varit så här överpepp på en jobbstart! Jag har haft ett himla jullov, ett jag inte önskar någon. Influensa här hemma sen en vecka innan jul och Pontus är fortfarande sjuk. Ingen avlastning, mamma i Frankrike och sen sjuk. Kompisar man bokat in grejer med sjuka, eller sjuka barn. Jag har tom lyckats få till ett sätt att bygga ett torn med all Duplo på ett sätt så exakt alla bitarna är med. Jag har haft för mycket tid hemma helt enkelt.

Men idag börjar Lynn på förskolan igen, jag har en heeel lång dag mellan 9-16 där jag kan sitta med datorn, blogga, svara på mail och det känns som ett himla spa!! Ska unna mig en härlig lunch, lyssna på podcasts när jag promenerar själv och njuta som en tok.

Igår köpte jag en Ordning & reda-kalender för 2019 som visar veckorna. Jag kan inte ha någon annan variant inser jag. Jag lever veckovis. Vet exakt hur mycket jobb vs. kul vs. hemmavanligt jag måste ha för att det ska kännas lagom. Det är härligt att öppna den och se vad som står mot helgen, kryssa för grejer man gjort och planera in långt i framtiden. 2019 kommer bli ett pangår. Ska bara bli klar med ont i lungan så jag kan springa på löpbandet och få ur mig den sista frustrationen från det här jullovet. Nästa år vaccinerar jag mig i november och sen åker vi till Gotland typ. Isolerar oss. Vill aldrig mer se en termometer, en snorig kökshandduk, Sprepsils eller min fruktansvärt stökiga hall (↑) som jag igår välkomnade in pr-byråmänniskor via med uppgiven blick. Jag har gett upp! Men jag är ändå hög på livet, som ni kanske märker. Eller ni hör ju inte hur fort jag skriver detta men det knapprar på som in i h-e kan jag berätta. Jag är så taggad på att få vara i ett tyst rum, få börja planera och strukturera upp det här året. Det är så lyxigt att jobba ihop med Sofia också (ny podd idag, lyssna här!!) så man kan unna sig urhärliga fikor och frukostar medan man planerar året.

Jag slog till på ett ljusare lösare sofföverdrag till min soffa också! Så om några veckor när det kommer ska jag visa er en vårförvandling här hemma. Julgranen är ute och alla julgrejer är uppe på vinden. Nu börjar 2019. Här är några grejer som jag ska göra den här första veckan efter jullovet ↓

– Svara på alla mail som jag inte rört sen den 22 dec
– Strukturera upp era rubrikförslag och börja skriva de inläggen
– Ha sju brudprovningar
– Äta middag med mina bästisar på Mäster Anders och dricka drinkar
– Städa den himla hallen
– Lokalisera ställe på internet där man kan se RuPauls dragrace all stars 4
– Springa!!!

Hoppas nu att Pontus blir frisk snart så att vi kan dela på föräldraansvaret, att Lynn inte får det och att det känns lika himla skönt som jag tror att öppna den där orörda kalendern för 2019 och fylla den med roligheter!

Puss hörs snart.

God morgon! Äntligen har vi kommit fram till den här underbara veckan. Den är lite speciell, men mest är detta veckan när Pontus och jag båda är tillbaka på banan och kan lämna den här sjukvintern bakom oss! Vi ska båda lämna och hämta på förskolan, handla, diska och laga middag, natta och klä på. Allt kommer kännas så himla mycket lättare och roligare för oss båda. Så glad för det!

Idag har jag en helt fri måndag framför mig med bara timmar som jag ska fylla med bloggskrivande. I lördags gjorde jag ett veckoschema med inlägg som ni önskat plus sånt jag vill skriva och det är så himla skönt att veta exakt vad som ska publiceras. Men det kräver många timmars ostört skrivande och det har jag gjort plats för idag.

Imorgon är näst bästa dagen på hela veckan för då ska jag hem till Sofia på frukost och inspirationsmöte! Det ska bli -3 grader och strålande sol. Vi ska bestämma poddteman, skriva stödord, researcha, planera ett foto och stylingjobb vi gör ihop i vår, testa våra ELLE-galanoutfits och ge feedback, äta Sofias urgoda frukost och jag kommer fota allt såklart så ni får ta del av inspirationen.

På onsdag poddar vi. Nu kastar vi oss in i trendteman igen och kommer sia massor om framtiden och vad som kommer bli stort inom olika ämnen. Imorgon kommer ett känslosamt och viktigt personligt avsnitt, glöm inte att prenumerera på Billgren Wood så missar ni aldrig ett avsnitt.

På torsdag har jag tre brudprovningar och på eftermiddagen har pappa vernissage.

På fredag är det äntligen ELLE-gala, jag har ett frukostmöte och sen frisörtid. Ska dela med mig lite om mina tankar om smink och hår så får ni hjälpa mig. Helena hämtar Lynn på förskolan och tar honom till kenneln så vi har barnvakt hela natten.

På lördag åker även Pontus och jag till Strängnäs och myser med Lynn och alla hundarna. Helena har köpt en ny taxvalp också, så det ska bli mysigt att träffa den.

Hörs om en liten stund, då kommer en sommarchock i bilder som jag aldrig visat förr. Puss.

God morgon! Just nu sitter jag på ett tåg mot Borås med mamma. Vi ska besöka Balenciagautställningen, men mer om det en annan gång. Jag är så utvilad trots festlig helg med gala och jobb. I lördags låg jag bara i Helenas soffa med valpar omkring mig och igår var vi på Moderna museet och målade innan vi gick hem och jag kollade på RuPauls dragrace i badet.

Det blir inga utsvävningar idag för jag mår så illa av att skriva på tåg innan solen går upp. Det känns som att vi åker genom världens längsta tunnel plus att jag vill prata med mamma och inte jobba. Men jag tänkte ändå berätta lite om veckan och hur den ser ut.

Idag ska mamma och jag upptäcka Borås som sagt. Imorgon poddar Sofia och jag, på onsdag ska jag fota ett matsamarbete. De blir ett enkelt och gott vardagsrecept som är vego och passar hela familjen. Eftersom det var det ni önskade mest. På torsdag ska jag äta lunch med Livia. Hon har nämligen också köpt ett gammalt hus på södra Gotland så vi ska prata ihop oss om det! Längtar så efter veckorna där i vår och sommar. Vi kommer vara där över påsk, sen i maj och sen åtta veckor i sträck i sommar. Vi tänkte hyra ut huset de veckorna vi inte är där så snart kommer ett inlägg om det. Ska bli så mysigt att hänga med Livia i sommar. På fredag har jag provningar och på lördag ska jag, pappa, Andrea, Pontus och Lynn hänga på stan. Vi fick det i julklapp nämligen. Sen fyller lilla Harriet ett år och på kvällen är det middag hos mamma. På söndag ska vi gå på tre lägenhetsvisningar! Så det ska bli riktigt spännande.

Så ser veckan ut. Hörs snart, nu ska jag äta frukost med mamma. Puss!

God morgon! Det är söndag förmiddag nu när jag skriver detta. Jag sitter vid matbordet och solen når precis över takåsarna på andra sidan parken och bländar mig. Lynn tittar på Alfons där Jonas Karlsson berättar om låtsasvärldar och lek, Pontus diskar och alldeles snart ska vi gå ut och åka pulka. Sen blir det lägenhetsvisningar. Tänk om vi kärar ner oss ni något!

Jag tänkte börja den här veckan med ett inspirationscollage. Saker jag älskar just nu. Knäppa gamla väskor, ormskinn och åttakantiga tallrikar. Fyrkantiga urringningar och rostrött målade trappräcken. Teckningar utan ram tejpade på väggen istället för tavelväggar, Pom & Florafrukost i solskenet, en otrolig rätt på fromage blanc, lavendelhonung och mandlar. Vinrött, tvättbara disktrasor och hångel i parken. Tänk sen när man kan picknicka. Varje januari lovar jag mig själv att picknicka mer än någonsin detta året. Men än är det långt kvar. Pulkaåkning och min födelsedag kommer först. Den är på fredag. Så här ser veckan ut:

→ Idag ska jag vara i ateljén och jobba. Det kommer förbi en tjej med massa barnkläder från 40-talet som jag ska få, jag ska förbereda ett föredrag och köpa tvål på Arket. På måndagar måste jag hålla ner antal möten och annat, för det är då jag plöjer mailen och skriver massa blogginlägg.

→ Imorgon ska jag jobba hemifrån och träffa Alice. Sen ska jag hålla föredrag på Bergshamra bibliotek. Om vintage och vintageshopping. Om att vårda och älska gamla kläder. Kom! Det är gratis! Man bara anmäler sig till bergshamra.biblioteket@solna.se. Kl 18 är det.

→ På onsdag poddar Sofia och jag. Sen ska Pontus och jag ha barnvakt och gå på dejt! Vi ska testa en ny skaldjursrestaurang. Längtar, lokalen verkar så fin.

→ Torsdag är veckans njutförmiddag hemma hos Sofia. Hon testar ju lite recept på mig för tillfället och det är ju en lyx jag kan leva med. Vi ska planera en fotografering vi ska göra ihop i vår och sen poddämnen också såklart.

→ På fredag fyller jag år! 33 vintrar fyller jag. Det känns bra. Jag har planerat upp hela dagen med enbart sånt jag älskar. Så det kommer bli underbart mysigt! En heldag helt enkelt, jag fotar och visar er såklart.

→ På lördag åker vi till Strängnäs och stannar där till söndag. Hoppas det är gnistrande kallt och sol. Vill åka spark och sen värma mig med lilla Iris i knät och en kopp te, en bulle från Printz bageri och kanske någon ny serie. Jag har ju plöjt 4 säsonger av Outlander den här vintern och sista avsnittet släpps ju idag. Vad ska jag kolla på nu? Förutom True detective 3, det är ju givet. Och operation Klotty, men det är ju en annan genre, hehe.

Puss, ha en urmysig vecka!

Goood morgon! Jag börjar veckan med ett collage fyllt av fina saker jag gillar just nu. Torkade blommor i en glasvas på fot, avtagbara ärmar att piffa en ärmlös klänning med, skrivbordshörnor och blåvitrandiga klänningar. Alla klänningar i förklädesmodell, eller pinafore som det heter, är mina absoluta favoriter för tillfället. Kanske för att jag då kan kombinera mina två bästa plagg, blus och klänning. Glammiga 90-talslockar, potatispizza med burrata, 60-talsturistfoton, pärlörhänge, bästa pastasorten cappelini, kattfoton, urgullig barnkofta i fina färgen hasselnöt från Oeuf, målbild för sommaren på Gotland med slarvig svinrygg och stort blomsterfång framför livliga vågor och den finaste lilla blomsteraffär jag sett. Typ så. Alla bilder och länkar hittar ni i min Pinterest som vanligt.

Svårt att summera den här helgen, för den innehöll verkligen allt. Födelsedagsfir, staycation, insnöad på landet utan blöjor (försöker potträna Lynn men det går inte jättefort), alla inställda tåg, väntan förgäves på stationen, inga ersättningsbussar, världens dyraste taxiresa, precis innanför dörren får Lynn hög feber, dags att vabba i veckan, imorgon fyller Pontus år. Typ så! Förutom vabbandet som jag antar kommer ligga som ett mysigt täcke över den här veckan, precis som snön, så har jag fyra provningar, ett poddavsnitt att spela in, en restaurang att äta på och en man att fira!

Nu ska jag sätta på en mysig animerad film till Lynn, fota alla mina födelsedagspresenter (fick såå många fina i år!), visa bilder från i fredags, boka en resa till Köpenhamn, mysa i soffan med Lynn och förbereda det sista inför Pontus födelsedag imorgon. Hoppas alla är friska då, för förra året hade vi kräksjukan när Pontus fyllde år och det känns ju som en himla otur om även detta året ryker i en sjukdimma. Jag antar att det är så det är att fylla år i februari. Puss, ha en mysig vecka!

Hela den här veckan har jag varit hemma och vabbat Lynn som varit förkyld. Pontus och jag har delat upp det så vi fått halvdagar var, men det är något speciellt i att se samma Bamsefilm 4 ggr på en dag. Känner mig både tom i huvudet och full på närhet på något sätt. Vill inget hellre än att springa på en äng eller nåt. Men det får vänta. I februari stannar man inne.

Inser att jag är helt blind när man ser hans lilla ansikte i mitt glasöga så här. -7.5 going strong.

Fick ändå vårkänslor av Lynns fina vårgarderob.

Jag har hittat ljusstakarna som jag vill ha resten av livet nu, på Myrorna. Resten av livet-ljusstakar ger så många vuxenpoäng.

Och dessa jugendstakar med ginkolöv var extra fina. De har någon stämpel under jag inte kan tyda. Det står typ ORIVII 3158 men det säger mig ingenting. Inte google heller. Hemlig gåva till den som lyckas.

Jag svarade på lite frågor om vår digitala detox som vi hade här hemma för ett tag sedan. Så det kan man läsa nu inne på Petra Thungårdens sajt Her hour om man är sugen på att veta mer hur vi gjorde och hur det blev.

Jag fick lite foton från Bergshamra bibliotek där jag ju var och höll föredrag för någon vecka sen.

Så här ser jag alltså ut när jag inte poserar.

Ser min mamma bara.

Och min pappa.

Och mig själv tio år.

I onsdags när jag poddade med Sofia fick jag en födelsedagspresent. Åtta glastallrikar att duka upp på beigea linnedukar i vår. Grädde och jordgubbsdessert, det kan bli fint. Silverbestick och skrynkliga linnesevetter till. Så himla danska och trendiga.

Den enorma torkade buketten jag fick av Christoffer i höstas fick åka upp på väggen. Pontus tröttnade på att den barrade ner hans piano.

Men en växt som lever är vår monstera. Minns ni hur ledsen den var efter sommaren när vi kom hem och jag var nära på att ge upp den? Ni sa att den kunde börja leva igen och titta vad den är glad och hoppfull nu! Allt kan bli bra.

Flora har ett så fint bloggformat som heter händelser från den senaste tiden, med betyg, så det tänkte jag inspireras av idag. Här kommer lite saker jag tänkt och varit med om de senaste dagarna och betyget de får.

➖

Jag står i vardagsrummet och pratar yvigt med Pontus. Berättar om min kväll, viftar med händerna beskrivande och är ovanligt pigg för att vara uppe klockan 23. Kanske är det den där andra koppen kaffe jag inte bad om men fick och drack upp ändå. Mitt i mitt viftande ser jag det. Som ett glimrande som aldrig kommer. En sten ur min diamantring är borta. Mörkret i ringens ena hörn tittar på mig som en krater av karies. Som en tand som måste lagas. Ett hål som frätt sönder i hårt ben. Trypofobi. Var är den? Jag börjar frenetiskt leta runt om i det stökiga vardagsrummet. Går ut i trapphuset och lyser med mobilen på golvet i hissen, utanför dörren där jag stod och rotade efter nycklarna alldeles nyss innan jag började viftberätta om fredagskvällen för Pontus. Ser bara små glittrande stengrus i skinande vattenpölar på hallgolvet från mina skor. Jag tänker på alla diamanter som ligger gömda i snön på väg hem från olika tunnelbanor i stan. Små stenar bland de andra som betyder mycket mer. Den är borta. Jag hittar den inte någonstans.

➕

Pontus knäcker knogarna i sömnen. Han sträcker upp båda händerna rakt i luften, sover med böjda ben, kanske för att sängar aldrig varit tillräckligt långa, och sen slutar han händerna som att han ber och knäcker varenda finger i sömnen.

Jag vaknar med lite ångest och försöker förstå vad det är som gnager. De sakerna som var jobbiga denna veckan har ju löst sig, nästan iallafall. Kanske är det att jag inte tränat, vill ju helst träna varje dag om jag får. Mår absolut bäst av det. Kanske blev det för mycket vin? Fast jag drack ju bara vin i fredags. Kan man vara skenbakis? När kroppen vill röra på sig men jag ligger still klockan halv sju och scrollar ett Instagram utan slut.

Ett helt glas iskallt vatten rakt ner i sängen. God morgon.

➕➕

Jag är inte hemma för jag gillar inte främlingar i mitt hem när det står en låda med saker som ska till Gotland i hallen och fönsterna är inte nytvättade precis. Pontus berättar vad värderingsmannen sagt om lägenheten. Jag tänker. Jaha. Då blir det som ett till Gotlandshus om vi ska flytta. Ett till Gotlandshus för ett till rum och pardörrar.

Det kliar i hårbotten. Det var alldeles för länge sedan jag tvättade håret. Jag tänker på när jag var yngre och fick ångest efter varje gympapass när det kliade och jag trodde jag hade löss. Skammen.

Lynn smyger in i vårt sovrum. Blundar och ropar mamma med sin tunnaste nattröst. Jag lyfter upp honom och lägger honom mellan oss. Han börjar rotera runt. Varje minut ligger hans huvud åt ett nytt väderstreck. Som ett solur som sakta sakta visar att morgonen gryr. Så fort jag lyckas somna vaknar jag igen. Klockan tickar på.

➕➕➕

Sen vaknar vi. Det är kolsvart ute. Lynn ligger och andas med sin söta andedräkt på mig. Den tunna luggen ligger i en snedbena och han stoppar in en liten hand innanför min pyjamas. Jag kan inte riktigt röra mig. Då säger han nej mamma i sömnen. Men jag måste gå på toaletten. Nej mamma. Hans hud i glipan mellan byxa och tröja är alldeles mjuk men lite kall. Så len. Ljusslingan utanför balkongdörren som Pontus satte upp alldeles för sent, i januari, lyser och Lynn suckar när han andas. Jag smyger ut till toaletten och får kissa utan protester. Sen kryper jag ner tätt intill igen.

Vi kikar runt på Hemnet på restaurangen och jag visar lägenheten vi ska titta på i helgen. Det åååhas och aaahas. Köööp säger Sandra. Kööööööp. Jag skrattar. Tänk om den är the one.

➕➕➕➕

Dag fem på vabbandet. Lynn har inte haft feber på flera dagar, men på morgonen kisar han leende under ett par puffiga ögonlock och vill inte göra något annat än stanna i soffan så vi gör precis det. Kryper upp. Tar fram alla täcken och kuddar. Han lägger sig i min famn med händerna ovanför huvudet som när han var bebis och sov och så tittar vi på Bamsefilmen än en gång. Den är så fint tecknad och jag tar upp min dator, balanserar den på soffryggstödet och tittar på mitt eget program. Där ligger vi i tystnad, inget som stör inget att måste. Bara hans fnittringar och spänningsrop då och då och jag som kommer ner i djup vila en helt vanlig arbetsdag.

Känslan i ansiktet när jag vaknar efter att ha satt på mig min favoritnattmask kvällen innan. Mjuk och len, återfuktad och härlig. Jag minns flätorna jag hade på natten när jag var liten och känslan på morgonen när jag drog fingrarna igenom dem.

Om prick två veckor kommer målare och tittar på vår punschveranda på Gotland. Då ska de ge en offert på hela restaureringen. Vi har hittat en expert på gamla glas i Klintehamn som sakta ska byta ut de trasiga mot hela och sen när vi kommer fram till huset i maj, vår andra resa på våren, är det klart.

Jag har rensat på alla hyllor i lägenheten. Alla burkar med torrvaror vi ändå inte använder har diskats ur och de ska Fanny få. Uppe på hyllorna vid diskbänken finns bara våra finaste saker nu. Gamla vaser, mängder av karaffer, en champagnehink och ett toastställ. På kylskåpet finns ingenting förutom en stor växt och det är som att vi fått fem extra kvadratmetrar och en timme mera ljus.

➕➕➕➕➕

Lynn säger så många nya ord varje dag. Grrrrrrrå, blå, russin, kanel. Alla ord vi säger säger han efter oss snart sätter han ihop dem allihop. Precis när jag börjar fundera på om vi ska höra av oss till logopeden igen, fråga om det inte är en bra idé att få mer hjälp så rasslar det till. De bara rinner ur honom, orden. Hans röst är så fin. Han säger r och s och alla svåra ljuden. Helt perfekt. Blandar med tecken och sjunger hela låtar. Hans sångröst är så vacker. Jag tror han är musikalisk. Han kan sätta varje ton. Men det kanske bara är mammahjärtat som talar. Som vill veta mer om honom som person.

Jag äter middag med Lizzie och Sandra. Vi har en middagsklubb som ses en gång i månaden och äter oss igenom alla goda ställen i Stockholm. Nu äter vi picklade dillostron och kroppkaka med tryffel. Jag vågar berätta om mina tankar om framtida barn. Har inte sagt det till någon kompis. Men det blir så självklart här. De berättar om deras tankar och så sitter vi tre kompisar där och öppnar och alla tar emot så fint. Förstår och håller med. Klappar och sen säger de att jag är starkare än jag tror. Att de är imponerade. Jag hade ingen aning att allt det fanns där.

Jag tänker på samtalet hela vägen hem. Parerar snöhögar och halkiga isfläckar. Småspringer upp för våran backe och hissen är där nere när jag kommer in. Rasslar efter nyckeln och är upprymd när jag ser att Pontus är vaken och ligger i soffan. Med två fötter som sticker fram på andra sidan filten, såklart. Han är alltid för lång. Sen berättar jag yvigt om vår middag. Hur fint det var, hur allt kändes enkelt och att ordet var fritt. Då ser jag. Min diamant är borta. Hålet tittar på mig. I en halvsekund är hjärtat i halsgropen och vi letar överallt med mobilens ficklampa. Bara ljusslingan från balkongen lyser utanför. Jag tittar i trapphuset och i de små blöta fläckarna i hallen. Bland smågrus och dammtussar. Sen öppnar jag väskan och tömmer den på allt. Kanske åkte den ur när jag rasslade efter nycklarna? Och då ser jag. Där ligger den, ensam och liten. Vitglimrande och förvånansvärt lik alla de små gruskornen under mina skor i hallen. Men där är den. Diamanten.

God morgon! Äntligen måndag! Jag är så trött på att vara hemma, vabba och inte ha någon koll på veckodag, så att idag är vanliga jobbmåndagen mer välkommen än på länge. Jag har längtat efter rutiner och lugn och ro för tankarna. Få mer än fem minuter i sträck för att skriva ett blogginlägg, träna, gå på möten och prata med andra vuxna.

Så kul att ni lyckades tyda vad det var för märke på mina Myrornaljusstakar! De är från Orivit, ett tyskt varumärke från 1898, som ställdes ut på världsutställningen 1900 i Paris och fick en guldmedalj där. De designade olika metallföremål i klassisk Jugendstil och tyvärr har jag inte lyckats lista ut vilken metall mina ljusstakar är i. Troligtvis en blandning. Spelar mig dock ingen större roll eftersom jag älskar dem, men att luska fram information om antikviteter så här är ju så himla spännande! Jugend är ett av mina nya loppisledord förresten. Jag har helt snöat in på den naturnära formgivningen, det är så romantiskt utan att vara gulligull. I kombination med mer lantliga ting blir det så himla vackert. Ett annat nytt loppisledord jag har är Petit Trianon. Ni vet det lilla enklare minislottet som Marie Antoinette bodde i i Versailles. Jag tänker på scenerna i filmen om henne med Kirstin Dunst där de springer runt i gräset utanför. Det tillsammans med konstnärliga detaljer. Så fint. Iallafall. Det är ju en bra tid kvar tills vi kommer till den riktiga loppissäsongen i sommar, så jag antar att orden kommer hinna ändra sig till dess. Självklart kommer det ett inlägg på sommarens loppisdrömmar när det närmar sig. Men än är det februari. Även om mitt huvud längtar efter påskliljor och godisägg, krokusar och smält snö. Jag har alltid så bråttom på våren. Kanske för att de sista åren haft en dag av vår. Vinter i all evighet, en dag av vår och sen kommer högsommar.

Den här veckan ska Sofia och jag podda både måndag och tisdag. Har ni läst den glada nyheten? Sofia ska skriva en kokbok! Det är så himla roligt, en av hennes drömmar i livet har slagit in. Och jag får skörda frukten, hehe. Älskar att vara hennes testperson. Den och allt om det kommer vi prata om i poddavsnittet vi spelar in idag som släpps imorgon. Så om ni har något ni vill veta kring hennes tankar om mat och dukning etc, fråga här! Vi kommer dyka ner i det temat nämligen.

I eftermiddag kommer bokklubbsinlägget om Johanna Frids Nora eller Brinn Oslo brinn, så titta in här då om ni läst boken och vill diskutera!

Om allt går som det ska och Lynn är frisk och glad på förskolan kommer Pontus och jag låtsas att det är alla hjärtans dag på tisdag istället för torsdag. Då har vi nämligen lyckats få mamma som barnvakt, tänkte checka in på hotell, gå på bio (vi ska se The Favourite som jag tror jag kommer älska!) och sen äta en sen romantisk middag bara vi två. Man behöver ju inte fira alla hjärtans dag. Men ska man göra det går det ju lika bra att göra en annan dag den här veckan tycker jag. Lättare att få bord då dessutom. Inte så noga. Det är ju kärleksaspekten som är det viktigaste.

På onsdag ska jag fota ett samarbete, på torsdag ska jag och Sofia ha inspirationsdag (det brukar vara veckans lyxigaste och mysigaste dag) och på fredag ska jag äta min nya lunchtradition med Siri, ramen hemma hos henne. Så mysigt! På lördag har jag inga provningar så då kan jag äntligen följa med mamma och Andrea på deras vanliga lördagsloppisrunda. De åker ju till samma loppisar (får inte säga vilka, de dödar mig) varje lördag och fyndar helt otroliga ting. Jag köpte alla julklappar där och gissar att alla mina födelsedagspresenter kom därifrån. På söndag inga planer. Hänga med Pontus och Lynn och kanske gå på någon visning.

Vi har börjat beta oss igenom ansökningarna till att hyra Gotlandshuset. Vi fick så många roliga! De flesta är små mysiga familjer eller kompisgäng som vill bo, men vissa har riktigt kreativa förslag. Några ville ha sitt bröllop i vårt hus och vi har faktiskt bestämt med en känd kokboksförfattare att hon ska hyra en vecka och fota sin nya bok! Det ska bli spännande att se huset ur en sån vinkel. Men om man inte fått svar än så kommer det, vi betar oss sakta igenom.

Annars så tänker jag på att det är sju veckor kvar tills jag åker till Köpenhamn, nio veckor kvar tills vi firar påsk på Gotland och tolv veckor kvar tills vi åker dit igen. Då är det maj och Pontus och jag har varit ihop i tio år. Hoppas syrenen blommar.

På bilderna, min senaste inspiration från Pinterest.

Julia gjorde ett så fint och roligt Bingo-spel och jag blev inspirerad att göra ett om mig själv. Så här har ni 24 egenskaper jag besitter. Kanske får du en Bingorad? Ropa till i så fall! Eller bara säg hur många om några av dessa 24 saker jag skrev om mig själv passar in på dig. Kanske har man en personlighetsdubbelgångare där ute? Hoppas.

Än har den inte brutit ut, förkylningen. Jag har motarbetat den hela helgen, men så glömde jag halsduken igår när vi åkte till Skansen och tänkte att nu är det kört. För det är väl receptet på en förkylning? Ingen sömn, ont i halsen och sen glömd halsduk på det. Fast mirakulöst nog håller den sig borta. Förstår att vi är värda en sjukfri vecka kanske. 12 dagars vabb blev det i februari hittills, så det är väl på sin plats med en vanlig vecka nu. Fast särskilt vanlig blir den inte. Jag kommer ha fullt upp med det mesta. Kanske mest en grej. Det där JA-et jag fick i mail. Så om bloggen blir lite lidande så vet ni vad det är. Eller. Ni vet ju inte alls än. Men allt kommer komma fram, så småningom. När det är menat. För under de här 10 åren jag bloggat är det inte mycket som blivit dolt. Allt visar sig till slut, när tiden är inne. Men små tassande steg åt rätt håll behövs först, som bearbetning gissar jag. Och för att det är härligt att bära på små hemligheter.

Den här veckan är lagom festlig och lagom lugn. Jag har en lunch och en middag inbokad med kompisar och Pontus, fyra provningar, två poddavsnitt ska spelas in, ett kreativt lunchmöte med Sofia, soffan ska göras om och få sin vårskrud, jag har mängder av bilder att redigera, loppisfynd att visa och bloggidéer att skriva ner, jag ska till frisören och så ska jag fixa med uthyrningen av Gotlandshuset.

Önska gärna bloggidéer förresten. Rubriker eller hela inlägg. Allt går bra. Jag tar tacksamt emot.

Bilderna i inlägget är från första juniveckan vi var på Gotland. De får sätta stämningen för veckan. Påminna om att den alltid kommer igen, och kanske jag verkligen uppskattar det då.

Jag har favoritmarkerat på Bukowskis igen. Typiskt. Bara man hade en miljon eller tre att lägga på vita Kellyväskor, kinesiska brickor, Italienska lampor, Josef Frankaktiga halvmånebord, jardinjärer, skulpturer och hörnskåp. Men det har jag inte. Så jag sparar ner och håller en mental lista i huvudet under loppisrundor. Allt detta finns till salu nu på Bukowskis för de som vill lägga ett bud, om man är sugen.

Jag har kommit på mitt drömvårhår – 70-tal! På onsdag ska jag till min frisör Camilla och vi gör ju aldrig något kul. Bara toppar och kämpar på för att mitt hår ska ha bra kvalitet och bli långt. Och det är ju underbart såklart, eftersom det är min dröm efter alla år med trassligt färgat slitet hår, men borde man göra något kul? Jag vet att lugg alltid är en dålig idé. Men ska man klippa upp lite?

Kolla drömfrisyr. Ledord för håret denna våren är präktig men lurig prom queen 70-tal. Mmmm.

Jag har en sån längtan att åka bil på landsbygden. Vill bara upptäcka stora vidder i en cab, rota runt på loppisar och bo på bed & breakfasts. Är det någon som gjort en sån resa i tex England eller Frankrike? Är det så romantiskt som jag tror eller är det bara motorvägar och benisstationsstopp?

Vill bara äga varsamt broderade toppar och blusar från tidigt 1900-tal att knöka in under mina 50-talsbomullsklänningar.

På loppislistan: bred terracottaurna för de där enorma fången blommor jag planera att skörda i trädgården i sommar.

Såna här buketter. Alltid fint med glasvas på fot. Också på den stående loppislistan.

Okej det är långt kvar men jag kan inte hålla mig! Måste får drömma lite om påsken. Längtar efter att råka stöta på en allmogetupp någonstans som jag kan ta fram år efter år och ställa på påskfrukostbordet.

Gula ljus vill jag ha från nu fram till sommaren.

Och påskliljor! I alla färger, titta så vackra i mjukt rosa.

Hejhej! Jag brukar ju skriva de här måndagsinläggen på söndagseftermiddagarna. Kanske för att det är så skönt att få en överblick på veckan lite tidigare och inte bara vakna pang bom måndag morgon och så måste man skifta om från helg till vardag. Något som jag fick lära mig när jag sa upp mig 2011 och blev helt frilans är att det är upp till mig att vara chef. Jag måste strukturera mina veckor, göra så det blir fredagskänsla på fredagen och det är upp till mig att bestämma om löneförhöjning och se över företaget. Jag måste vara lika snäll mot mig som jag hade varit mot en anställd, kräva samma sak. Men sen så är ju frilansandet ett himla fixande med tider. Pussla ihop veckan så allt går ihop. Veta att jag är lyckligare och lugnare på söndagseftermiddagen och därför är det bättre för alla om jag skriver mitt inlägg då. Så får Pontus och Lynn all min fokus på måndagsmorgonen.

Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag avsatt tre hela dagar till det här projektet jag jobbar med denna veckan. Tre hela dagar ska jag sitta och bara tänka, skapa och utmana mig själv. Jag både fasar inför och älskar det. Att skriva blogginlägg går av bara farten. Det har gjort det i många år nu. Det är en lyx att när jag sätter mig med datorn bara ramlar orden ur mig. Jag har ingen prestige och inga enorma krav på mig själv. Jag vet att det blir bäst när ni får komma nära. Oavsett om det är vardagstankar eller livsomvälvande grejer. Det är sån skillnad från när jag började. Jag vet inte om det är branschen, klimatet eller jag. Eller har det kanske alltid varit samma bara att jag inte hittat dit förrän nu. Om jag ens hittat fram. Jag minns förut när jag hade ångest över bilder, dagens outfits som inte var tillräckligt snygga och coola, texter som inte var tillräckligt nära, fester som inte var tillräckligt roliga. Allt skulle vara nån himla film. Livet är väl tillräckligt omvälvande? Jag har små melt downs och existentiella ögonblick varje dag. Är det bara jag?

Men nu går inte bloggen ut över mitt liv så som den gjorde förut. Jag tar inte åt mig av taskiga kommentarer som jag brukade. Jag kunde ligga still i min säng och stirra upp i taket en dag efter ett tjuvnyp. Jag har äntligen lyckats separera bloggen från mig själv. Genom att våga visa mig själv.

Det finns såklart tusen grejer jag inte öppnar upp om. Oftast för att jag inte är säker själv. Det är så många tankar man har varje dag. Ni vet det säkert. Så var varsam mot mig så som ni är mot en vän. Men var också hård som mot en vän. Ni fattar?

Jag antar att detta helt enkelt betyder att jag trivs med platsen här. Hoppas ni känner det? Och eftersom det är enkelt nu måste jag göra något som är svårt. Det ska jag ägna tre dagar åt denna veckan.

Förutom det ska jag podda med Sofia om ett ämne som jag är så pepp på att det pirrar till, ha hela åtta brudprovningar (sluttampen nu!), gå på ettårskalas och titta på min drömlägenhet någonsin som har visning på söndag. Får ha fullt fokus, för denna kan vara the one!

Några grejer som gör mig glad just nu är:

✨ Daria messade och kommer hit utan familj och vi ska ses och prata om allt som hänt sen sist. Jag saknar henne nåt så oerhört. Taskigt av livet att ge en en bästis som sen flyttar till London. Fast fint att se på hennes stories att hon köpt hus med liten trädgård och att det var 17 grader där i helgen och de grillade. Unnar henne det.

✨ Igår hade vi växtspa hemma och alla krukväxterna fick nya större hem, ny jord och växtnäring. Det är samma tillfredsställelse som att rensa garderoben när man fixar med sina växter tycker jag. Vår nya doftpelargon har fått en stor kruka och har flyttat till en plats på en piedestal bredvid soffan, så nu hoppas jag att den blir enorm och brokig och härlig att soffmysa med.

✨ Jag sprang igår! Efter två veckors uppehåll när jag trodde jag skulle bli sjuk har jag nu motat bort förkylningen med ColdZyme och igår sprang jag 45 minuter på bandet. Kände mig som en ny människa efteråt. Det är sån himla skillnad när jag får träna eller inte, blir verkligen lugnare och lyckligare.

✨ En av mina bästa kompisar har förlovat sig. Jag är så glad att jag äntligen ska få gå på bröllop och anordna möhippa! Hehe, glad för deras skull etc också såklart.

✨ Idag kommer ett nytt avsnitt av True detective! Tycker nästan bättre om denna säsongen än den första.

✨ Nu vet jag vem som kommer vinna Melodifestivalen. Visst måste det bli John Lundvik? Fick på riktigt rysningar av låten.

✨ Pontus har släppt en låt som DN plockat upp och som hamnat på massa bra listor på Spotify! Jag är så glad för hans skull. Han går runt och myser här hemma och är på strålande humör. Här kan ni lyssna.

Det var det. Ha en fin måndag så hörs vi alldeles strax. Puss.

Äntligen fredag! Den här veckan har jag jobbat på ett helt annat sätt än vanligt. Utanför min trygga värld och verkligen fått kämpa för att få ihop det. Men det gick! Och igår var jag klar och så himla glad och pirrig. Nu är det inte längre upp till mig. Men det jag kan göra är att fira mig själv med lite grejer att njuta av nu när helgen kommer, så det köpte jag på mig igår när jag tryckt send.

Valnötsbröd från bageri K-märkt. Detta ska ätas med Sivans lagrade herrgårdsost och marmelad.

En flaska riktigt knastertorrt Riesling. Jag har inte smakat detta så jag får återkomma med recension. Det skulle vara riktigt himla torrt och äppligt iallafall, så som jag gillar mitt vita vin.

På fiskaffären köpte jag färska räkor och pilgrimsmusslor. Jag tänkte laga detta ikväll nämligen, världens godaste pasta!

Har ni testat Kolsvarts sura röda fiskar? De är godare än allt annat smågodis. Helt otroliga är de. Smakar så himla mycket.

I onsdags när jag hängde runt på Östermalm och gjorde diverse ärenden gick jag förbi den mysiga kaffe och te-handeln Sibyllans. Det är en riktig klassiker. Jag köpte två hekto av deras rökiga Lapsang Souchong och det ska jag surpla på hela helgen, med mjölk och honung helst. Jag blev så glad av förpackningen också. Så fint med bandet och färgen känns verkligen vårig.

Förutom mina pelargoner har nu årets första vårblommor fått flytta in. Det blev Kungsängslilja. Det är ju faktiskt Upplands landskapsblomma. Fast den egentliga anledningen till blomsterköpet var detta ↓

Den vackraste kruka jag någonsin sett.

Jag hittade den på Röda Korset på Östgötagatan och kunde inte släppa den. Fastän den var rätt dyr (500 pix) gick jag tillbaka dagen efter och slog till. Om man inte kan sluta tänka på en grej är det ju ett tecken.

Den är stor, kommer från Rörstrand och tillhör serien Kines. Finns inte så himla mycket info om den men den gjordes någon gång mellan 1877-1902, riktigt gammal alltså. Ska bläddra lite i min Rörstrandbok när jag kommer till Gotland.

Jag tycker så mycket om den! Kände mig värd. Trevlig helg och glad mars.

God morgon! Det känns som att jag äntligen växt upp. Eller blivit jättegammal på bara nåt år. Jag har nämligen haft en helg helt i soffan, förutom eskapader dagtid då, och det känns så himla underbart. Jag skyller på att snön kom tillbaka i söndags och att jag varit förkyld sen jag vågade slappna av i torsdags. Plus att jag jobbat. Men förutom att jag drar på mig tofflor kl 16 och hellre dricker te framför en film med Pontus än är ute och slirar på Riche nu för tiden så märker jag det också i saker jag inspireras av och sparar ner. Som på Pinterest, Instagram och Bukowskis. Jag pinnar fler och fler äldre kvinnor och deras hem. Avgudar elegansen och erfarenheten. Vill också ha grått böljande hår och intergritet. Vara vis och varm. Hård men rättvis. Titta bara på Marie-France Cohen hem som jag hittade på Atelier Dore. Njuter av att inspireras från människor som levt lite. Hennes hem är dessutom ljuvligt inrett. Jag tar med mig många idéer till nästa boende härifrån. Som ni ser i collaget ovan tex: ett skrivbord framför fönster. Om vårt nästa hems sovrum är stort (det brukar jag tycka är ett problem annars, liksom onödig yta) så vill jag hemskt gärna ha ett nätt arbets eller avlastningsbord där. En bit från fönstret. Tex det här otroliga Carl Malmsten-bordet.  Tänk det med en klumpig italiensk lämpa, lite kreativa projekt, favoritböcker och en glasvas på fot med lurvig bukett i. Familjefoton i ram också såklart. Det pratade vi om förra året i Billgren Wood. Att den klassiska byrån med foton är tillbaka. Så glad för det. Vill se allas gulliga familjer framme i blänkande silverramar. Grejer som syns får gärna ha betydelse, vara privata. Inte billiga symboler för något annat. Hellre hemgjorda förskoleprojekt, arvegods och personliga favoritgrejer.

En annan sak jag tar med mig från hennes hem är bänken bakom soffan. Det är ju en klassiker och något jag hoppades att vi skulle få plats med här. Men det blir lite trångt så kanske i nästa vardagsrum. Tycker det är så fint att inreda en bit från väggarna och inte trycka allt längs med hela tiden. Bord i mitten, fåtöljer på den finaste platsen etc. En sån här blommig bullig fåtölj skulle vara så vackert i ett sovrum. Tänk en enkelt men härligt bäddad säng med hundra överkast, beigea väggar med panel, stor rislampa, ett vackert Swedish Grace-bord framför fönstret, mönstrade gardiner och sen den där fåtöljen som ögongodis. Inrett och klart!

Andra grejer jag föll för är ett litet broderat band som rosett till skjortan, grönmetallic eyeliner, barnsoffa i trä och fristående elementskydd.

Men nu till veckans planer!

Saker jag hoppas på:

– Bli helt frisk och få träna igen. Sist jag tränade bröt ju förkylningen ut så det är ju en önskedröm, borde såklart vänta lite mer.
– Mer sol! Så klar med snö.
– Massa lugn datatid så jag kan sammanställa fler loppisfyndinlägg till bloggen.

Jobbgrejer jag ska göra:

– Fota ett samarbete hemma idag
– Filma ett samarbete på annan plats imorgon
– Ha uppstartsmöte för det som blir 2019 års stora grej för mig, iiiih!
– Gå på möte med en hållbar aktör som vill hitta på något ihop
– Gå på möte med en framtida samarbetspartner till Billgren Wood

Privata saker jag ska göra:

– Äta lyxig sen middag på Lydmar med massa underbara tjejer, tänkte ha klackar på mig, och läppstift!
– Äta tidig mysmiddag med mina bästisar
– Se Mellofinalen med kompisar hemma, vi brukar betta en hundralapp, gör ni så?
– Bäst av allt – avsluta veckan med härlig frukost och sen Escape stories! Det roligaste jag vet och en tradition att jag får i födelsedagspresenter av mina kompisar.

Njutig vecka. Vi hörs varje dag! Puss. 🧡

Hej gullproppar! Det är måndag igen. Jag är fortfarande förkyld. Vad är det som händer? Hur kan man vara sjuk sen mitten av december? Tog den där influensan knäcken på mitt immunförsvar? Jag fattar ingenting. Vill ignorera allt och bara få sätta igång och springa igen. Kunna andas genom näsan. Gå raska promenader genom mars-Stockholm. Men icke. Det är bara att sakta vänta ut. Köpa nässpray och klä sig varmt. Hela mars är en enda väntan och längtan tycker jag. Det är nära men så långt borta. Med sandaler, påsk, sommar, sol, vårblommor, öppna fönster. Men vi har fågelkvitter och porlande bäckar. Snart så.

Min längtan har nog lite att göra med lägenhetsletandet också. Det är som att ju fler lägenheter jag tittar på som inte är vår, desto viktigare blir det att hitta rätt. Som att snart tar alla lägenheter slut och vi står utan. Så klart är det inte så. Men efter att ha köpt Hallandsgatan på andra visningen och inte ens varit och sett Gotlandshuset innan vi köpte så är jag inte van vid att leta länge. Jag brukar bli kär direkt. Men denna gången kanske det är mer komplicerat än så. Eller så är det bara rastlösa mars.

En grej som jag har kommit på stillar stressen framåt lite är att fundera på sånt som kommer att hända i snar framtid. Vi planerar påskmenyn, bokar Gotlandsfärja till maj-trippen, fixar sommarhyresgäster till lägenheten i stan, rensar för loppis på gården i april och sorterar kvitton. En annan sak som jag är pirrig över är att vi har bestämt att vi ska hyra sommarhöns! Helt underbart mysigt med egna små höns som skrotar runt, värper ägg och håller oss sällskap på gården. Vår gamla lada, den delen som inte är omgjord, innehåller ju inte bara en hästspilta utan även hönsreden och en liten hönslucka ut! Så en gång i tiden har det bott höns där och nu ska det göra det igen. Jag är så glad att vi bestämde oss för detta. Längtar tills det är dags.

Den här veckan är något lugnare än förra. Det är dock den sista stilla veckan innan jag får ett besked om det jag jobbade med hela förrförra veckan med. Så efter denna kommer jag vara rätt nervös. Men jag ska podda med Sofia, jobba i ateljén, mysa hemma med Lynn, äta middag med min middagsklubb, göra en rolig bloggidé som ska bli kul, ha massa provningar, åka till Strängnäs och sova över och fira Helenas födelsedag, hänga med min moster som kommer hit från Göteborg och äta scones hemma hos Sigge och Anna i deras nya lägenhet.

Sån blir veckan. Jag ska försöka stanna upp och njuta av fågelsången och bäckarna, inte bara tänka på somriga hönor och drömlägenheter. Vi hörs. Puss.

Bilder från min Pinterest.

foto härifrån

God morgon! Pirrig vecka detta. Det kaaan vara så att jag får reda på min framtid denna veckan. Hur sjukt att man kan lägga så stora beslut i andras händer? Jo det går, och det är helt underbart faktiskt. Älskar att vara vuxen och ha möjlighet att testa tvära kast, eller iallafall doppa tårna i tvära kast. Denna veckan ska jag också börja jobba med det som blir årets stora grej. Jag får inte säga så mycket än, vilket ju är problematiskt för en bloggare som dokumenterar sin vardag, men snart så. Det känns iallafall bra att berätta att jag håller på med något stort! Så ni vet varför jag gör vissa grejer och att andra saker blir annorlunda än tidigare.

Den här veckan är relativt lugn i övrigt. Jag ska ha ett möte med Sofia och hennes kokboksfotograf Frida. Kanske ska vi göra något ihop! Det är så härligt när man träffar en person som fattar precis hur man menar bildmässigt, som gillar samma grejer som en själv och som också är sugen på att starta projekt. Så vi tre ska prata ihop oss. En Billgren Wood workshop eller något liknande skulle väl vara kul? Typ Mimi Thorisson fast i Sverige, hehe. Dessutom har jag frågat om hon vill fota Gotlandshuset till ett reportage. Hoppas hon vill, tror det skulle bli så fint.

På onsdag är det prick tio år sedan Pontus och jag träffades så då har jag fixat barnvakt och bokat ett bord på romantisk restaurang. Han vet inget än, men jag har sagt att han inte får läsa bloggen så förhoppningsvis blir det en överraskning. Som ni vet är ju Pontus så himla bra på att överraska. När jag fyllde 30 fyllde han ju en svit på Lydmar med alla mina vänner och i höstas fixade han hela ladan utan att säga något till mig. Så när jag får chansen att överraska tillbaka tar jag den. Även om det inte är vår bröllopsdag eller nåt tycker jag att det är värt att fira såna dagar. För efter tio år ihop är man liksom värda all romantik. Jag tycker så mycket om att hänga upp dagar på saker också. Veta vad allt betyder, sätta rubrik och längta.

Jag har lite mer tid än vanligt denna veckan så jag tänkte ge lite extra krut till bloggen. Imorgon kommer ett roligt och annorlunda blogginlägg, så det får ni inte missa. Sen tänkte jag göra ett stort inlägg med inredningsinspiration och ett med modeinspiration. Om ni har någon idé på inlägg som ni är sugna på, lämna gärna en kommentar!

Idag börjar hantverkarna renovera vår veranda på Gotland. Jag har bett dem ta lite bilder så jag kan lägga upp här. Igår bokade vi båtbiljetter för våren och sommaren. Det blir 10 dagar i påsk, 10 dagar i maj och åtta veckor i sommar! Hoppas inte mössen ätit upp huset. Iallfall lämnat lite kvar till oss.

En grej som jag tänk på lite på sistone är det där med avundsjuka och jämförelse. Visst är det något vi alla lever med? Man har svårt att se på allt det man har själv. Försöker tänka på allt det fina, på hur underbart ens liv är i de goda tingen. Men, så tittar man ut över massan och blir ledsen. För alla andra har det ju himla bra, visst?

Jag tror det har blivit värre efter att Instagram kom. Där har man lätt alla i ens flöde enkelt i en scroll. Livet kokas ner till de bästa bitarna, inget jobbigt syns. Och även om vi kan tänka ut det själva, alla har ju sorg och problem, så är det svårt att verkligen känna när man inte ser det. Och det handlar ju inte om missunnsamhet. Det är den enkla faktorn av att bekräfta sig själv. För om jag aldrig någonsin ser eller läser något som är komplext, så som mitt eget liv är, hur ska jag då känna att jag finns? Att jag inte är ensam?

Men den stora grejen är plussa ihop-effekten. Hur vi tar små bitar ur alla vi känner, alla vi följer och ser, och bygger ihop någon form av mästarliv. En übermensch. Den som har lätt att få barn har också en pappa som nyss gick bort i sjukdom, men vi ser bara det första. Den som nu ska flytta till ett fantastiskt hus, drömmer om en god relation till sina föräldrar, men vi ser bara det första. Den som fick det där drömjobbet och nu äntligen ska följa sina drömmar, lider av ätstörningar och panikångest. Men vi ser bara det första. Och vips har vi byggt en människa med en stor brokig härlig familj som nu ska flytta till ett nytt underbart hus och dessutom har ett roligt nytt jobb på g. En låtsasperson som inte finns. Det är den människan vi jämför oss med.

Igår slängde jag ur mig till Pontus: Det är jobbigt att tänka på vänner som har det så lätt med allting. Och han svarade: Mmm, exakt. Men än har jag inte träffat nån sån vän.

Så skönt att allting är mer komplext än några glada besked ändå. Det gör att man känner att man lever. Och uppskattar det fina man har. Puss. ✨

God morgon! Hur mår ni denna aprilmåndag? Japp, det är april! Jag minns när jag brukade göra aprilskämt på bloggen. Haha, de var så dåliga. Som den gången jag låtsades ha färgat håret brunt. Som att det skulle vara värsta grejen. Man var inte helt fantastisk på Photoshop då precis.
Annars är jag verkligen urkass på aprilskämt. Glömmer helt bort att göra dem och faller för varenda en. Fortfarande i vuxen ålder. Minns när Pontus och jag precis blivit ihop och hans brorsa messade honom att vi måste åka till Badhagens centrum för det var cirkus och elefantridning där som man kunde göra. Blev så pepp då. Men självklart var det ett skämt. Mina föräldrar var så himla taskiga en gång när jag var liten och skojade om att det var meterhög snö utanför fönstret på morgonen och sen skrattade högt när jag glatt tittade ut genom fönstret och sen blev besviken. Eller, så minns jag det iaf, hehe. Lättkränkt barn. Kunde gräma mig i veckor när jag blivit lurad med en plånbok i snöre-tricket. Gjorde man mer sånt här på 90-talet? Var 90-talet typ 30-talet?

Från en sak till en annan. Jag sitter på tåget till Köpenhamn! Är så himla pepp på det. Så den här veckan blir lite annorlunda. Inte så mycket vanligt jobb men desto mer spännande ovanligt jobb. Förutom resan till Köpenhamn (berättar med om den snart såklart) ska jag direkt vidare till Båstad sen där jag ju gör en installation/scenografi/utställning till Norrvikens trädgårdars växthus som kommer ha tema barock i vår. Nu ska jag ner för att se hur det går med produktionen av det jag vill ställa ut och sen i juni är det vernissage och utställning. Hoppas ni vill komma då!

Bilderna ovan är senaste rapporten från målarna på Gotland. Två av bågarna hade ruttnat så de måste snickra två nya. De andra funkade att behålla. Tur ändå att vi gör detta nu så verandan klarar många år till av Gotländsk sol och vind.

På tal om nytt hemma så har jag investerat i en ny stor grej. Visar bilder på det i eftermiddag! Hörs då. Puss från tåget. ✨

Hej! Här kommer ett inlägg om träning. Så är du en person som blir triggad av det, får ångest eller helt enkelt inte mår bra av att läsa om träning etc tycker jag att du ska scrolla vidare! Detta inlägget handlar om min väg från helt j-a värdelös och ledsen i alla sportsamanhang, till att faktiskt älska att jogga, inte vara världsbäst på det men få endorfinrus och glädjeskutt i hjärtat av löpning. Hoppas att det blir till pepp för någon av er där hemma. Jag vill inte på något sätt får fler att börja springa, man gör exakt som man vill. Men om det får någon att känna sig mindre värdelös blir jag glad! Det är iaf det som jag vill förmedla, hoppas det går fram.

Jag har alltid vetat att jag är mullig, kurvig, större etc. Vad man nu vill kalla det. När jag växte upp på 90-talet rangordnade man människor otroligt mycket efter kroppshydda. Tjejerna som var sportiga i lågstadiet fick hänga med killarna och de var de som hade högst status. I mellanstadiet fick man pluspoäng om man hade utvecklat bröst och i högstadiet var det viktigt med smala jeansben som såg snygga ut i Filippa K-jeans. Jag hade bröst och körde på stenhårt med det. Ville bli accepterad och hitta in roll i klassen baserat på vad jag hade att erbjuda, kroppsmässigt. Jag skulle aldrig komma lika långt som de smala tjejerna som var poppis, men jag hade iallafall kommit in i puberteten.

Men det började innan dess. Jag är uppvuxen i en väldigt sportig familj. Min mamma startade varje dag med ett Friskis & Svettis-pass eller han den där mörkhåriga killen med lockigt hår som hade väldigt urringade linnen på sig och tränade på stränder och andra coola ställen. Mamma hade också Cindy Crawfords tränings-VHS och på somrarna när vi var på landet sprang hon varje dag en runda. Pappa har alltid spela tennis och i vårt radhus i Änggården stod en axel och arm-träningsmaskin på vinden så han kunde gymma hemma. Min mormor och morfar jobbade med friidrott. Jag är ju uppvuxen i Göteborg och min morfar var en av de drivande krafterna inom Bingolotto. Minns att jag träffade Loket på hans begravning sen. Så jag visste redan från barnsben att jag borde sporta. Det skulle göra alla lyckliga. De skulle tycka om mig mer om jag gillade att springa.

Men jag hatade det.

En gång när jag var runt 7 år sa jag ja till att vara med i Heden runt som är ett lopp för kids runt Heden i Göteborg. Det är inte särskilt långt och alla får medalj. Men jag kom sist av alla, gående in i mål, med extremt håll och tårar i ansiktet. Eller nu hittar jag nog på. Jag var säkert helt fokuserad på att hålla masken. Inte göra någon besviken. Jag hade bränt ut mig de första meterna, velat vara bra, springa fort, göra alla glada.

Jag minns hur mormor och morfar förundrades över att jag kom sist. Hur gick det till? Vad hade hänt? Måste varit håll. Inget illa menat såklart, men redan då insåg jag att det var något fel på mig. Jag var exceptionellt dålig.

Sen flyttade vi till Stockholm och jag började med streetdance på Annikas jazzstudio. Vi skulle ha uppvisning på Vasateatern framför alla föräldrar och jag tog i så mycket med en spark att jag ramlade på rumpan på scen. Jag tog i så mycket att jag svungade iväg min egen kropp och dunsade ner framför allihop. Villa vara bra. Ville göra alla glada.

I högstadiet hade vi en lärare som hette Ann Ahlstedt (bara kusiosa, men så sjukt namn ändå!?) och när vi skulle springa 3km-sträckan i Lilljansskogen gömde jag alltid mig på vägen och låtsades komma i mål. En gång frågade hon mig om jag hade astma, eftersom jag var så exceptionellt dålig på att springa. Det kan liksom inte vara möjligt? Måste vara en sjukdom.

Som en del av slutbetyget i gympa var man tvungen att springa runt Östermalms IP 800m. Det gick inte att fuska där. Det var öppet och alla klockades. Jag minns den morgonen och att jag tänkte att det var första gången i mitt liv som jag skulle springa 800m. Jag intalade mig att det skulle gå, att jag till och med skulle vara snabb. Tänk om jag är en talang in disguice? Så jag sprang. Joggade, lunkade. Kom i mål. Sist av alla, efter tjejen med ett ben som är avsevärt kortare än det andra och som annars går med kryckor. Men jag klarade det.

Det tog dock många år innan jag började träna. Annaklara och jag köpte simkort och började simma. Det var så himla mysigt att göra det ihop. Sen blev det Friskis & Svettis-kort. Jag gick på pass men drogs mer och mer mot crosstrainern och löpbandet eftersom jag där kunde bestämma min egen takt. Lyssnade på musik, försvann in i min dimma och efter träningen kom endorfinruset.

Min första löprunda utomhus på riktigt var på Gotland. 1,8 km sprang jag. Känslan efteråt var ljuvlig! Jag klarade det! Det var kul. Ingen påpekade min uselhet, Pontus berömde mig och det kändes så skönt efteråt. Samtidigt började maratonhypen i mina sociala medier försvinna, och jag insåg att jag inte behöver ”ta milen”. Vad i h-e är det för snack egentligen? Typiskt trist sätt att springa på tänkte jag, och satte egna mål. Två varv, dvs 2,8km, det blev nästa mål. Och jag klarade det! Det kändes bra!

I stan hittade jag snabbt en runda som kändes logisk och lagom. När jag kom hem insåg jag att den var 3 km lång. Det längsta jag någonsin sprungit! Utan fusk. Blev så pepp. Hittade en ny runda som var 4 km. Klarade den också, på 30 min. Och där är jag nu. Och där kommer jag stanna.

För man behöver inte ”ta milen”, springa maraton eller ens jogga alls för den delen om man inte vill. Jag behöver inte göra min familj stolt, de är redan det såklart, för helt andra saker de tycker jag klarat av och bemästrat. Inga distanser, men utmaningar. Den enda anledningen till att jag springer är för hur det får mig att må. Endorfinruset efteråt. Känslan av frihet. Det är ju menlöst att hålla på och räkna och mäta. Man känner ju i kroppen hur man mår. Man ser vad som händer. Vänner ser och hör, man är inte dum i huvudet. Men det ska inte vara på bekostnad av andra saker. Inget tvång. Bara för njutet.

Några konkreta tips jag lärt mig under min långa erfarenhet av löpning, hehe, är att avsluta varje runda med att lägga till en ny peppig låt i låtlistan. Då längtar man efter att springa nästa gång. Dessutom är det härligt att ha någon rutin när man kommer hem. Jag brukar lägga en flaska vatten i frysen som är riktigt kall och härlig och så tänker jag på stunden i soffan med den sen när jag är på upploppet och det är som jobbigast. Och så tänker jag på hur härligt det är, att ha bemästrat alla välmenande vuxna som fick mig att tro att jag var exceptionellt dålig på att springa, när det såklart bara handlar om lust. Och mig själv, som av något knäpp anledning alltid trott att jag måste vara bäst på allt innan jag testat. Varför ens vara bra, om man inte har kul när man gör det? ‍

Ps. Här är min springlista om ni vill låna! Ds.